Kattungen

känns inge vidare. Saknar folk att babbla om studierna med, men så är det med distansstudier tror jag.

Vanliga studier med lektioner, massa folk och massa måsten blir bara för stressigt för mig. Så vad göra?

Får heller inte så mycket kontakt med kurskamrater, kan inte det där med kallprat så bra tror jag. Förvirrande och nu på vintern känns det bara än värre då kroppen och huvudet inte riktigt hänger med. Säsongsbetonat?

Vill, vill inte. Vad vill man egentligen?

Just nu känns det som om jag inte vill någonting. Bara spela mitt Sims 2, Spore eller något annat. Inte vara med människor alls. Skyller på PMS och då det inte går att skylla på så skyller man på mensen och efter det så kan man alltid skylla på att måste ta igen sig efter dem. Den sista veckan då, vad ska man skylla på då? =)

Nä, vad jag saknar är folk att babbla med, prata med och umgås med. Orkar dock inte med så mycket i taget eftersom jag är ovan vid sånt.

Händer alltså inte mycket alls.

Mest varit hemma sista veckorna. Haft ont i magen (hör till årstiden).

Eller rättare sagt, dessa onda cirklar (eller fyrkanter eller vad det nu kan vara) håller en i förvar under vintern. Eftersom man är så trött att man inte orkar så mycket så äter, motionerar och tja det mesta i mindre version. Vilket nog resulterar i att man mår sämre.

Får väl försöka ta mig i kragen nästa år iaf någon vecka och försöka träna regelbundet, sova och äta regelbundet med.

Idag vaknade jag iaf i rätt tid, men efter vi sett andra James Bond filmen så somnade iaf jag igen och vaknade 13,40.

Min dotter säger att hon älskar mig och vill att jag ska hälsa på. Jag vill ha henne här hos mig eftersom hemma hos henne blir jag stressad och mer lättirriterad. Samt mer ont i magen och tja, står inte ut med mer sånt just nu. Visst kan man säga att jag ska rycka upp mig osv, men det kommer att ske i januari då jag orkar det igen. =)

Mycket som händer och mycket har hänt.

Fast så mycket är det väl egentligen inte.

Farit runt lite till Sundsvall, Sollefteå och sedan någon gång mellan det så har jag hunnit med PMS och mått kasst i förkylning.

Förra helgen var det polykonferens och det var helt underbart. Så många människor att prata med, det behövde jag verkligen. Kände att sådana diskussioner behöver jag fler och mer av. Men vet hur omöjligt det är att få till sådant i lilla Sandviken. Och partnern är ju inte speciellt för att diskutera, man ska väl leva ett liv och inte i ett diskussionsforum ungefär antar jag han tycker.

Denna vecka är det lovvecka för ungarna, så har väl tänkt på att åka till Sundsvall, sedan vidare till Örnsköldviks stora Paradisbad, Någon som vill träffas där nu på fredag?

Funderar även på Drakborgen på torsdag eller lördag, men det kanske blir för mycket med två stora saker på en och samma vecka,. Annars lär det bli bio. Går ju både "Mamma Mu och Kråkan" OCH "Lilla spöket Laban" på biograferna denna vecka för mindre barn. Och inte är de särskilt långa heller, en på 44 minuter och en lite längre på lite över 1 timme. Sedan går det även en underbar film för lite äldre barn ("Nim och den hemliga ön"), Samt den animerade roliga film "Wall-E".

Har säkert missat många bra biofilmer, men inte ofta jag unnar mig något sådant. Men insåg också att de som har studentkort går på "Mamma Mia" och "Patrik 1,5" för bara 60 kr/st samt får köpa någon meny för billigt med. OCH jag har ju ett sånt kort =))

Fast vet ärligt talat inte om jag vill se just de filmerna, får hoppas på bättre studentfilmer då de byter.

Annars så går väl livet sin lugna gång och jag ligger väl mest hemma i sängen och spelar "Sims 2" eller "Spore". Eller gör min högskoleläxa,

Och det bästa av allt. Sova och Sova och Sova.

Det här är en såndär knepig dag.

Vill ha folk här, men ändå inte. De är ju oftast mest bara ivägen. Eller vill inte göra samma sak som jag vill. Och då vill jag inte vara med dem längre. Kanske det är så enkelt att jag ännu inte hittat någon som delar samma intressen ?

Grillning varje lördag tillsammans med flocken oftast, eller det som återstår av flocken. Sedan vila ut på söndagen, försöka diska, tvätta och få livet att återgå till det normala.
Sedan lagade mat och passade bonusdotterns hund på måndagen och hade henne sovandes över till tisdagen.
På tisdag blev jag nedsövd för att laga 24 hål och försöka få ordning på mina tänder, vilket verkar vara en stor svårighet.
Nu så börjar väl livet återvända efter den saken med.
Förvåningen fortfarande över att jag inte har nämvärt ont i tänderna. Mer än att de visst lyckats med att en tand ilar då jag äter för sött eller för kallt. Samt att ena käken har de glömt slipa några tänder, men mycket bättre än förut..
Just nu sitter jag här rätt så lycklig och börjar få ordning på hemmet så smått. Även fast jag undrar hur jag ska orka slänga alla saker jag inte behöver till insamlingen. Är så emot att slänga, vill att allt ska återvändas tills det oändliga.

Utöver detta har det inte hänt så mycket. Sett film och gjort högskoleläxan. Sovit och bara slappat.

Onsdag och torsdag försökte jag ordna hemmet perfekt eftersom jag hade en hel hög med folk här över helgen. Så trevligt så!

Små tassande barnafötter och hundtassar. Och en massa skratt och roligt på grillfesten på lördagen blev det.

saknar dock Partnern så förfärligt, så förfärligt att sova ensam då man är ynklig och känner sig sjuk. Men, men livet går vidare och det är bara att vänja sig vid särbolivet. Bra att Partnern verkar älska det iaf så vi inte går och lider på varsitt håll.

Vad mer ?

Jo, varit på lektion, jag har faktiskt börjat på högskolan. Känns som något främmande för mig, att man liksom får gå där!

Gäller nu bara att klara av det. Fick nästan känslan av social fobi eller liknande då jag insåg att klassen var på närmare 40 personer. Inte alls van vid mycket folk numera insåg jag. Så det måste man med ta itu med. Får anmäla mig på Komvux och försöka ta de sista gymnasiepoängen så att man får slutbetyg där med. Så att man blir människovan igen och inte försöker lägga all energi på att vara lycklig med Partnern.

Inget nytt under solen, fortfarande sjukskriven till stor del. Ska till habiliteringen i slutet på september och undra vad de kan göra åt saken. Självklart är det jag i slutänden som får jobba på de villkor som de bestämmer, vilket kan göra att man går in i någon vägg av okänd sort igen. Hoppas den är mjuk eller lätt att ta sig igenom.

Annars är jag ganska lycklig bara jag får vara nära, nära Partnern för tillfället. Älsk!

Snart ska man satsa pengar på att åka till CD med. Kommer bli underhållande jobbigt och alldeles förfärligt roligt. Stor kille.

Tar och avslutar och hoppas det inte är för många fel i texten.

Igår hände inget speciellt, förutom att jag åt pizza med flocken (-ungarna) samt plockade ut min kopparspiral.

Vilka saker kan man skriva i en dagbok och vilka saker känns som för mycket information?

Sitter och funderar på allt.

Jag du förstår själv att det kan bli rörigt då.

Skulle så gärna vilja att någon kompis ringde och bara ramlade över, men sådana finns det inga av.

Ett lugn råder i min lägenhet. Det är natt och dags att sova. Fast tankarna på vad jag ska göra med de gamla kläderna eller andra saker som man varken vill slänga eller ha kvar. Synd att man inte kände någon som gillade gamla kläder, diverse tyger och helst kunde ge en liten slant för det eller ge mig något litet i utbyte.

Sedan har jag vissa Vertigoböcker som måste iväg (räcker nästan med Klittyböckerna och de erotiska klassikerna). Jo, jag är en bokmal så blir lätt att man samlar på sig en massa böcker i onödan.

Sedan dessa pussel som man lägger och plockar sönder och så bara låter de ligga där i sin kartong. Varför behåller man dem ? Jag är ingen som lägger ett pussel två gånger precis.

Fast det värsta är väl alla dessa "bra att ha saker", Har aldrig riktigt kommit på varför de är bra att ha egentligen ! Förutom vissa datorkomponenter, men även de flesta av dem blir ju halvt oanvändbara till slut.

Dessutom funderar jag på hur jag ska få råd med räkningarna, råd att besöka kompisar, råd med TV och råd med material att bygga möbler av. Helst ska man ju dessutom kunna äta gott och må bra under månaden.

Insett det viktigaste dock, en själv och efter det alla de som står en nära. Betydelsen av allt det och allt ovanstående bygger på en vilja att försöka ordna allt till det bästa.

men då börjar tankarna vandra på...

vad är det bästa egentligen ?

Så skönt att vara hemma igen.

Så skönt att kunna dela tiden mellan alla saker man gillar att göra.

Men samtidigt så undrar man om varför denna sommar blev som den blev.

Pssykist och fysiskt lidande verkar vara något man får acceptera i lagom mängd.

Så trevligt och älskvärt som det nu kan bli.